"Det var en bunt pinnar. Tredje sommaren täckte den gaveln."

"Den såg ut som en bunt pinnar", sa hon. "Jag ringde min man och frågade om vi hade fått fel paket." Tre säsonger senare stod samma bunt pinnar och täckte hela gaveln på förrådet, och i juni gick man inte förbi utan att stanna.

Det är den vanligaste berättelsen jag hör om barrotade klätterrosor, och den har alltid samma tre delar: besvikelsen i oktober, tvivlet i maj och vändningen någon gång under andra eller tredje sommaren. Här är vad som faktiskt hände under de tre åren, och vad hon gjorde rätt utan att veta om det.

Vad som låg i lådan

En barrotad klätterros är tre eller fyra långa, förvedade skott med ett rotsystem i andra änden. Inga blad, inga knoppar, ingen kruka. Plantan har grävts upp på fältet efter att den gått i vila, och i det tillståndet klarar den både resan och lagringen utan att förbruka energi.

Att det ser magert ut är en synvilla. Det du håller i handen är en flerårig planta med ett rotsystem som har vuxit fritt i åkerjord, inte i en behållare. När den kommer i marken fortsätter rötterna rakt ut i den befintliga jorden i stället för att snurra runt i en klump. Det är exakt den skillnaden som gör att en barrotad klätterros ofta går om en krukodlad redan andra året.

Priset spelar också in när man ska täcka en hel vägg. En stor klätterros i kruka är dyr, tung och ohanterlig i en trång grop intill en husvägg. Samma sort barrotad väger nästan ingenting och kan placeras exakt där du vill ha den.

Ros 'Pierre de Ronsard'

Det var den här sorten hon hade valt, och jag förstår varför. Stora, romantiska blommor i krämvitt med rosa mitt, ett kraftigt och något bågformat växtsätt och en blomning som pågår från sommar till höst. Den är tung i knopparna, så den vill ha ett stöd som verkligen håller.

📏 200–300 cm · 🌷 sommar till höst · ☀️ sol till lätt halvskugga

Se 'Pierre de Ronsard' →

Väggen först, rosen sedan

Det första hon gjorde rätt var att montera stödet innan hon planterade. En klätterros klättrar inte av sig själv. Den har inga klängen och inga sugfötter, den bara skjuter långa skott som måste bindas fast av någon. Den någon är du, varje år.

På en gavel fungerar en enkel lösning bäst: ett par rader galvaniserad vajer, spända mellan skruvöglor och med ungefär 40 cm mellan raderna. Håll vajern tre till fem centimeter ut från fasaden, så att luften kan passera bakom skotten. Den luftspalten är inte en detalj, det är skillnaden mellan en frisk ros och en ros som står fuktig halva dygnet och får svartfläcksjuka varje augusti.

En träspaljé gör samma nytta men ska monteras på distanser av samma skäl. Och gör klart hela stödet på en gång. Att skruva i fasaden mellan taggiga skott som redan sitter där är ett arbete man bara gör en gång i livet.

Gropen som avgör allt

Jorden längs en husvägg är det torraste och fattigaste stället i hela trädgården. Taket kastar av regnet, grunden suger fukt, och i den remsan växer sällan något med glädje. Därför sätts en klätterros aldrig tätt intill väggen utan 30 till 40 cm ut, och lutas sedan in mot stödet.

Gropen ska vara bredare än du tror, för rötterna på en barrotad planta pekar åt alla håll och ska få hänga fritt. Blanda upp den uppgrävda jorden med kompost, sätt plantan så att förädlingsstället, knölen där sorten sitter ympad, hamnar under markytan, fyll på i omgångar och skaka lätt så att jorden rasar ner mellan rötterna. Trampa till och vattna med tio liter, även om det regnar.

Hon hade dessutom lagt rötterna i en hink vatten en timme innan. Det är en liten sak som ger plantan en mättad start, och den kostar ingenting utom att man kommer ihåg den.

Ros 'Guirlande d’Amour'

Ska gaveln vändas mot norr eller ligga i halvskugga en del av dagen är den här ett tryggare val. Små, halvfyllda till fyllda blommor i rent vitt, en lätt doft och en blomning som är så riklig att plantan liknar ett moln. Det luftiga växtsättet gör dessutom att den inte blir tung på ett gammalt förråd.

📏 200–300 cm · 🌷 sommar till höst · ☀️ sol till lätt halvskugga

Se 'Guirlande d’Amour' →

Året då ingenting hände

Första sommaren gav henne fem blommor. Fem. Hon var övertygad om att hon hade gjort något fel, och det hade hon inte.

En nyplanterad ros prioriterar rötter framför blad och blad framför blommor. Under det första året bygger den ett rotsystem som ska försörja flera meter skott i decennier framåt, och det arbetet syns inte ovan jord. Det enda du ska göra under det året är att vattna djupt en gång i veckan under torka i stället för lite varje dag, och att låta saxen ligga.

Andra sommaren nådde skotten upp till taklisten. Tredje sommaren var gaveln täckt, och då blev citatet i rubriken sant. Tre säsonger, inte tre månader. Det är det ärliga svaret på hur snabbt en klätterros går, och när jag berättar det i förväg blir folk sällan besvikna.

Så gör du samma sak

• Montera stödet först. Vajer eller spaljé på distans från fasaden, med luftspalt bakom.
• Sätt gropen 30 till 40 cm ut från väggen och luta plantan in mot stödet.
• Blötlägg rötterna en till två timmar och plantera med förädlingsstället under markytan.
• Bind ner skotten mot vågrätt så fort de är långa nog att böjas utan att knäckas.
• Låt bli att beskära första året. Klätterrosor klipps lätt, och först när de har fyllt sin plats.
• Räkna med tre säsonger. Sätt hellre två plantor med tre meters mellanrum om ytan är stor.

Ros 'The Generous Gardener'

Vill du ha doften med i historien är det den här jag brukar peka på. Stora, fyllda blommor i mjukt ljusrosa med en stark och behaglig doft, och ett kraftigt växtsätt som verkligen täcker en pergola eller en gavel med tiden. Den blommar återkommande under sommaren, inte bara en gång i juni.

📏 3–4 m med uppbindning · 🌷 återkommande under sommaren · ☀️ sol till lätt halvskugga

Se 'The Generous Gardener' →

Hon har förresten planterat två till sedan dess, båda barrotade, båda på hösten. Numera öppnar hon lådan utan att ringa någon.

Se alla barrotade rosor →

Sortiment och tillgänglighet kan ändras.